Utvecklingen inom brödkonsten i Sverige har gått långt sedan Skogaholmslimpans och Scankorvens svunna tid. Det var dock verkligen gott och jag kan längta mig tillbaka till de sirapsindränkta, transfettsmackornas glada dagar, med vanlig prickig korv och ett glas o´Boy. Nu är (åtminstone) storstädernas bagerier och caféer överfulla av surdegsfascinerade bagare och kunder och det finns inte ett ställe värt namnet som inte kan leverera en levain, en nybakad brioche eller stenugnsbakat dinkelknäcke. Det har ju funnits i evinnerliga tider, men någonstans gick vi bort oss och började äta Pågenslimpa, medan fransmännen gödde sin surdeg och åt krispiga croissanter. Tack och lov är vi ett folk med sinne för att plocka upp trender. Nu checkar vi in våra surdegskulturer på "surdegshotell" när vi reser bort, vi provar olika mjölsorter och vi skriver spaltmetrar på bloggar om hur man bakar det bästa brödet. Ja, inte jag då. Jag köper bröd och njuter av att andra har blivit fantastiskt duktiga på att  både baka och saluföra det goda brödet. Härmed listar jag mina favoriter:

 

Brunkebergs bageri, Fabrique, Valhallabageriet, Petite France och Gateau. 

 

Ovan gjorde jag en liten kvällsmacka på levain stekt i olivolja, sedan stekte jag pancetta (eller bacon) och i dess fett stekte jag edamamebönorna. Smula på fetaost. Blev gott men en aningen torrt så jag rekommenderar att blanda fetan med lite creme fraiche och svartpeppar så blir det lite saftigare. Salt och gott var det i alla fall. Drick ett glas sauvignon blanc till.