Med fördel kan man servera sallad till, men det hade jag inte heller. Istället öppnade jag i min ensamhet en Cepparello 2008, trivsam Sangiovese från en av de bästa producenterna i Toscana, Isole e Olena. Vilken gammal dammig paj som helst kan slinka ner med hjälp av dessa mustiga droppar. Nu är dock denna paj allt annat än dammig, utan just ganska god. Finhacka lite scharlottenlök och vitlök, bryn och stek sedan färsen och pancetta (skuren i mindre bitar), ihop med lite torkad rosmarin och timjan.

Gör en pajdeg på dinkelmjöl, lägg färsen i formen, skiva några bifftomater och lägg på och slå på en blandning av två ägg, 2 dl grädde och två påsar riven lagrad västerbotten eller prästost. Eller eget fint riven gruyere, ännu bättre. Kavla ett lager deg och lägg på som lock och pensla. Grädda i ca 20 min 200°. Man kan också ta lammfärs istället och byta osten mot fetaost. Blir väldans gott också. Och även om det inte blir det, så kan man alltid skölja ner fanskapet med en Ceparello! Då glömmer man också att man fått äta ensam och de körbärsdoftande, skogsbackemulliga tonerna går rakt upp i skallen och njutningen överglänser alla sorger.