Det var helt enkelt en alldeles förförisk, strålande matscen i Tel Aviv. Modernt, bohemiskt, opretentiöst, unika råvaror, spännande enkla anrättningar, internationellt och samtidigt väldigt lokalt. Stolta över vad de har och vad de kan åstadkomma, kör de sin egen stil på restaurangerna. Djärv servering, nya grepp, kul och jäkla asgott. Listar här de bästa restaurangerna och hotellen. Åk direkt med Norwegian till Tel Aviv, ta en bil en av dagarna till Döda havet-check, samt ett dygn med guide i Jerusalem- check, så har ni fått in allt.

I Tel Aviv bor man enkelt, men i en trevlig stadsdel, som sjuder av liv, små caféer, trendiga barer, på Neve Tzedek (stadsdelen heter samma). Ingen reception eller service, men charmigt, snygg inrett gammalt omgjort townhouse. It-hotellet nummer ett heter Montefiore. Riktigt trevliga rum, bra restaurang, alla hänger där och då menar jag alla. Litet, mysigt boutiquehotell, ligger centralt. Fler hotell; Brown, Alma.

Restaurang som kräver ett alldeles eget inlägg är Le Salon. Gå dit sent, se till att du tagit reda på var det ligger, för taxichaufförerna hittar inte dit. Det ligger onekligen i Fisens mosse, men är en enda stor cool lokal, med Rai-musik och israelisk schlager på högsta volym. Det är rörigt, galet, kockar som kommer fram till bordet och bankar köttet, magnifika grönsaksrätter i långa banor, skaldjur och fiskrätter som smälter i munnen, stora grova köttbitar som hela bordet samsas om, allt i en salig, härlig, välsmakande röra. Snygga servitörer som går runt bland gästerna och ler och dansar. Det gör gästerna också, för detta är show på hög nivå, utan att ge någon som helst avkall på kvalitet. Bered er på crescendo vid midnatt.

I Jerusalem bor man bra på hotell Mamilla, stort designhotell, ligger på perfekt gångavstånd till klagomuren och de gyttriga små gatorna man inte får missa i gamla stan. Ät lunch på Machneyuda. Fantastiskt ställe.

 

Tel Aviv:

Lunch:

Mantaray, Dallal, Suzana, Delicatessen, Container (Jaffa), Basta (Carmel market)

Kväll:

Abraxas North, Le Salon, Brasserie M&R, Tapas1, Montefiore, Rothshild

Glassbar: Anita i Neve Tzedek

 Varför drömmer jag om långväga resor, till exotiska platser och spännande hotell när man bara kan ta en taxi till Lärkstan och ta in på Ett Hem?

 

Det finns inte en detalj som är lämnad åt slumpen. Inredningen och atmosfären är dyr utan att vara brackig, hemtrevlig utan att vara Carl Larsson, designat utan att kännas överdrivet. Varje sak finns där för att fylla en funktion, oavsett om det är de mastiga coffetableböckerna, som lockar till att krypa upp i de inbjudande sofforna och dricka något gott från det makalösa vinskåpet medan man bläddrar i allt från det senaste inom fotografi eller inredning. Eller lånar en bok från de välfyllda bokhyllorna, garanterat inte från någon gammal låda på vinden med dammiga pocketböcker utan noga handplockat och utvalt av ägarinnan själv. Varje möbel, blomma, bok, ljusstake, lakanen i sängen, träslag, dofter eller för den del personalen på hotellet, är som smycken i sig och allt och alla finns där för skapa den förföriska och magiska stämning som råder över huset. Man innesluts i den lilla overkliga kokongen och man vill inte vara någon annanstans. Har man väl lagt sig i den mjuka sängen eller vilat en stund på den varma hamamstenen nere i den vilsamma spa-delen eller suttit en stund i det vackra och ombonade orangeriet med en kopp te, så vill man aldrig lämna den här vackra världen. Det här är den ultima upplevelsen och när man till slut måste slitas från de sällsamma dofterna, den utsökta maten, den bedårande personalen, de vackra tingen och stänga den tunga ekdörren bakom sig är världen utanför bara kall och ful. Alla borde unna sig att ta in på Ett Hem men om man inte kan det, så rekommenderas att boka bord omgående för det finns knappt en bättre restaurang i Stockholm just nu.

 

          

 

Jag drömmer om solen. Jag drömmer om varm sand. Jag drömmer om massage. Jag drömmer om att vara med familjen. Jag drömmer om Tulum. Mexiko. Mayaindianer. Stearinljus när elen stannar på kvällen. Tystnaden. Lugnet. Det vackra och sakrala. Det som man hittar på Coqui Coqui. En liten pärla på den långa stranden i Tulum, 

av många ansedd som världens finaste strand. På kvällen går man bort till Posada Margherita, man tittar på snygga newyorkare som jobbar i modebranschen, som kommit ner över helgen och äter och dricker och ser ut över havet. Nicolas Malville, topmodellen, har skapat , inte bara detta utan två fantastiska ställen till och nästa gång jag åker hit, vill jag bo på hans djungelställe i Coba. Ska bara vänta på att det blir högkonjunktur igen, suck!

 

http://www.coquicoquispa.com/

http://www.posadamargherita.com/