Ett Hem
Varför drömmer jag om långväga resor, till exotiska platser och spännande hotell när man bara kan ta en taxi till Lärkstan och ta in på Ett Hem?
Det finns inte en detalj som är lämnad åt slumpen. Inredningen och atmosfären är dyr utan att vara brackig, hemtrevlig utan att vara Carl Larsson, designat utan att kännas överdrivet. Varje sak finns där för att fylla en funktion, oavsett om det är de mastiga coffetableböckerna, som lockar till att krypa upp i de inbjudande sofforna och dricka något gott från det makalösa vinskåpet medan man bläddrar i allt från det senaste inom fotografi eller inredning. Eller lånar en bok från de välfyllda bokhyllorna, garanterat inte från någon gammal låda på vinden med dammiga pocketböcker utan noga handplockat och utvalt av ägarinnan själv. Varje möbel, blomma, bok, ljusstake, lakanen i sängen, träslag, dofter eller för den del personalen på hotellet, är som smycken i sig och allt och alla finns där för skapa den förföriska och magiska stämning som råder över huset. Man innesluts i den lilla overkliga kokongen och man vill inte vara någon annanstans. Har man väl lagt sig i den mjuka sängen eller vilat en stund på den varma hamamstenen nere i den vilsamma spa-delen eller suttit en stund i det vackra och ombonade orangeriet med en kopp te, så vill man aldrig lämna den här vackra världen. Det här är den ultima upplevelsen och när man till slut måste slitas från de sällsamma dofterna, den utsökta maten, den bedårande personalen, de vackra tingen och stänga den tunga ekdörren bakom sig är världen utanför bara kall och ful. Alla borde unna sig att ta in på Ett Hem men om man inte kan det, så rekommenderas att boka bord omgående för det finns knappt en bättre restaurang i Stockholm just nu.
Klicka på bilderna för att se dem i större format
På menyn denna dag var rimmad torsk till förrätt, renfile med pumpa, broccoli och karl-johanpotatispuré och sedan äppelpaj och hemgjord glass till efterrätt. Jag tänker inte ens försöka förstå hur kocken gjorde och härma det. Det får räcka med att jag fick äta det ihop med en flaska Gevrey-Chambertin. Say no more.
Kommentarer
Trackback