Inte bara "värt ett besök" utan "måste åka dit jäkligt snabbt innan man försmäktar" bra är det på Krakas i Kräklingbo på Gotland. Opretentiöst, vackert, på riktigt lokalproducerat, råvaror som hanterats så fint och varsamt att man blir gråtfärdig. Varmt, ombonat, vinlista som är "släng dig i väggen" bra, innovativt men inte tillkrånglat, milt gott och råvaror som får tala för sig själva, ihop med andra råvaror som passar så bra ihop att man förundras och förtjusas över det geniala tankearbetet bakom varje rätt, som är från rabatten, skogen, fältet och sjön runt hörnet. 

Vinerna är såklart uttänkta att passa med maten och Bourgogne är det som känns mest rätt och mest passande. En liten smaklöksrensare kommer in mellan osten och desserten gjord på häggblom med krossad is men man vill nästan inte få sin gom rensad från denna fantastiska matupplevelse. Kanske gör det sitt till att man inte tror att något sådant här kan skapas och göras på den efterblivna ön som är Gotland och att man därför är så tagen, så fascinerad, så imponerad men när man gång på gång får påhälsning vid bordet av den kunniga, varma, inte-proffs-trevliga, genuina ägarinnan så fattar man att det inte är en slump att det är så bra.

Jag var så inne i matupplevelsem att jag glömde att skriva ner vad jag åt, men en confiterad grisbog med dragonkräm och en morotshistoria som var i sådan klass att den nästan både i smak och för ögat överträffade morotsrätten på The Meadowood i Napa, av Christopher Kostow, trodde jag var omöjligt. Tills jag kom till Krakas.