När man avgiftar sig och bara äter pulvershakes till frukost och middag, så måste man ägna kvällarna åt att frossa i matlitteratur. Koksbokspornografi. Dreglandes och drömmandes om att få leva Hamptons liv bläddrar jag nästan andäktigt i den fina och av retroromantik fullproppade coffee table boken med recept på amerikansk östkustmat, perfekta trädgårdar, segelbåtar, cyklar lutade mot trasiga staket och alldeles personliga minnen av fru Lauren. Det är så fint, så perfekt, så ouppnåligt så jag måste genast påminna mig att innan han började rita kläder och började tjäna alldeles för mycket dollars, så hette familjen Lipschitz. Och det kan ju inte ha varit så kul.