En äkta klassiker. Utvecklad från den ryska hackade kalvkotletten Pojarski, via familjen Wallenberg, via Tore Wretman och sedan gör jag den på Werner Vögelis vis. Det kan väl inte vara fel? Det är liksom rakt nedstående led fram till idag. Nu finns ju ingen av dem kvar och de kan väl inte misstycka att en vanlig bonddotter utan kökskunskaper lånar lite av deras recept och knep. Undrar förresten om de förstår hur rätt de är idag? Detta är LCHF på högsta nivå. Det dryper av äggulor, vispgrädde och smör och hoppar man över den goda potatispurén är det hur modernt som helst. Man kan dock undra hur de stackars igenkalkade ådrorna mår efter en utdragen High Fat kur. Kanske bäst att bara äta Wallenbergare ibland. Men då bör man göra dem på rätt sätt.