Varför är det så sjukt tråkigt att äta ensam? Här gör man sig till en vanlig onsdag och går till Köttbaren och får tag på grovmalen oxfärs och tänker att en liten Shepard´s Pie ska man väl kunna få till och locka hem den för vinden spridda familjen, men icke. Det är därtill svårt att göra en Shepard´s utan potatis och det har jag såklart ingen hemma utan det får bli en traditionell paj, med dinkeldeg. Varför heter det egentligen "pie" när det inte ens är paj, utan köttfärs och potatismos? Vad skulle liksom en Apple Martini vara utan Apple? 

 

Förkylningstider är här. När är de egentligen inte här om man får fråga? För det mesta, i detta nordliga land. Då kan behöva ta sig en styrketår. Köp en mixer genast och börja blanda. Anything goes.

I denna två bananer, två kiwi, saft fr sex apelsiner, 2 tsk kanel, en passionsfrukt och färsk mynta.

Man får antagligen inte benämna maten likt den rubrik jag angivit idag utan att någon får för sig att den skulle anspela på något negativt. En viss bortbyting till son, som helst ser att vi äter "vanlig" mat som hamburgare, kebab, tacos eller annan skräpmat som inkorporerats i den svenska folksjälen så till den milda grad att han på riktigt tror att ovanstående är exempel på svensk husmanskost. Föraktfullt fnyser han åt mina mungbönsplättar med vietnamesisk sås med indiskt spiskumminris och kallar det föraktfullt "jävla invandrarkäk" och "ser jag något sånt här på stundande julbord så emigrerar jag och du är inte min mamma" och så vidare. Jag tar det med ro. Ungen fattar inte att Korv Stroganoff också invandrat, att hamburgarna simmat hela vägen över Atlanten, att kebab är lika lite svenskt som kåldolmar, båda lika glada invandrare från Turkiet. Innan jul blir jag så sugen på något helt annat än korv, revbensspjäll och julskinka. Jag vill långt bort från bortbytingens korvkiosker med drypande räksallad, ondskans dryck nummer ett -coca cola och annat skit han vill ha och bara låta mig omslutas av bönor, groddar, grönsaker. Gärna med inslag av fjärran Österns angenäma smaker. Kvällens middag blev ett saligt hopkok av kök som kanske inte alls passar ihop och varje rätt kan förmodligen komma till sin rätt mer för sig, men vatusan! En vacker dag kanske smaklökarna justerats i rätt riktning även på ton-åringen och kan få ett halvt omnämnande som någon som i alla fall försökte få mina barn att prova annat än falukorv.

Var hemma på en snabb glögg hos en av mina väninnor som aldrig lämnar något åt slumpen. Där glider vi spontant in för att slå ihjäl en timme och framme på bordet så står en nybakad saffranskaka, bara sådär. Här under ser ni mästerverket:

Jag rekommenderar ingen att följa min gräddning, utan kör istället ca 40-45 min i 175° och bo någon annanstans än i Sverige i december så finns alla möjligheter till en lyckad kaka. 

 

200 g rumsvarmt smör,  2 st ägg, 3 dl socker, 2,5 dl mjölk, 1 påse saffran. Blanda allt, men vispa inte länge. Tillsätt 4 dl mjöl och och 2 tsk bakpulver som du blandat innan. Smörj och bröa en form och grädda. Helst utan fyra strömavbrott! Pudra på vaniljsocker när kakan kallnat!

 

     

Middagstipsets middagstips alla kategorier är nog Osso Buco. Till min stora förvåning finns det på vanligaste ICA eller Konsum titt som tätt, så misströsta icke. Det är inte svårt i dagens Stockholm att få tag på kalvlägg. Med en risotto Milanese med massa saffran i så blir det lite sådär as-imponerande att servera gäster i juletid. En väninna gillar detta extra mycket och vi gillar varandra extra lite när vi äter Osso Buco ihop eftersom vi båda är ute efter märgen. De flesta i min omgivning är inte begivna på märg, men den här damen och jag kan hamna i en riktig cat-fight och sitter och dreglar över barnens left-overs. Galna ko-sjukan ett minne blott.

 

Sugen på lite salt och svängde ihop något som man med lite god vilja kan tycka vara en variant på Laab Gai.

 

Influensan asiaten, SARS, billiga plastleksaker-Made in China, djurplågeri och dödstraff. Mycket skit kommer från Asien. Men det finns en sak de har koll på. Mat. Alla asiatiska kök är helt strålande. Köp din kyckling från någon gård i Sverige, typ Bosarp och inte fryst, packad i Kina, så kanske du slipper fågelinfluensa. Panera den i sesamfrö och stek den och gärna en bit lax ifall du har svårt att bestämma dig för om det är fisk eller kött ikväll. Alltså blir det båda och alla i familjen blir glada. Bräsera lite färsk spenat och lite sockerärtor eller edamame.

 

Gör sedan en enkel teriyakisås.

4 msk japansk soja

6 msk mirin

4 msk sake

2tsk socker

Koka ihop och låt den tjockna lite. 

Koka ris, som du slänger en näve kokosflingor i strax innan det är färdigt alternativt kokar riset i kokosmjölk.

Blir härlig asiatisk känsla. Snabbt, enkelt gott! Kör hårt! Definitivt inte Made-in-China! Made-in-Stockholm, en helt vanlig vardag.

 

______________________________________________________________________________________________

            Hemgjord ravioli fylld med kalkon med balsamicosky och riven parmesan

 

Jag hade turen att få äta Marco Baudones mat igen. Den killen gör inte ett fel i köket. Jag äter hans lunch på Le Rouge men det når inte upp till samma höjder som när man tar hem honom. Det kan ju bero på att det är just lunch och den kostar 120 kronor. Han lagar rustik italiensk bonn-mat och vad mer behöver man här i livet? Välj ett kök i världen och det blir det italienska. Det finns liksom inget som slår det. På god tvåa kommer enligt mig det asiatiska, även om man inte riktigt kan säga så. Asiatiskt är ju ganska många olika kök. Som trea blir det svårt att välja mellan franskt och turkiskt men jag säger turkiskt för att det är så varierande, smakrikt, enkelt men genialt.

Fransoserna får helt enkelt skärpa sig. Det räcker inte att komma dragande med chevré och bearnaise, steak minute och Bourgogneviner. Nej, vänta, vad säger jag, det klart det räcker. Det är ju tamefan det godaste som finns. Förlåt Frankrike.

 

                                                    Friterad polenta med tryffelaioli

  

 

Är detta världens vanligaste maträtt? Är det en av världens godaste maträtter? Detta är en av de få rätter jag kommer ihåg från 70talet. Då skakade man ur varenda vattedroppe ur pastan, så att den riktigt klibbade ihop och så hade man burkchampinjoner i såsen, som var ganska torr och tråkig. Inga långkok på nötkött, gris och kycklinglever som i Bologna där inte. Som tur är har man fattat lite sen dess och ätit en och annan riktigt god ragú. Lättast gör man den såklart på köttfärs, men ska det bli riktigt bra så köper man fina bitar av nöt-gris-kalvkött och kycklinglever, kokar dem länge och sedan tar man upp bitarna och hackar dem. 

Jag gör hursomhelst en sofrito först, finhackad morot, stjälkselleri och gul lök och bryner sakta i olivolja. Tillsätt tomatpuré, torkad timjan, lite socker och två burkar körsbärstomater på burk till ca 1,5 kg köttfärs. Bryn köttet eller köttfärsen och koka allt sakta och länge med lite vitt vin och kalvbuljong. Ju längre desto godare sås.