Det här är nästan fuskmat. Halvfabrikat. Frysdiskmat. Men tusan så gott och enkelt. Köp bara ett paket ren eller viltskavspaket. Finhacka en lök och vitlök om du vill. Fräs i smör, ta två nävar kantareller eller annan svamp beroende på säsong, släng i renskaven, stek lite till, dra i 3dl grädde och låt puttra en stund. Servera med rårörda lingon och en god grönsallad eller haricots verts. Potatismos passar också bra till om man är på det humöret och har en dag när man unnar sig kolhydrater. Tar ca 10 min att laga denna simpla anordning.
Om man känner att man associerar denna rätt till 70talets skolmatsal, då pölsa, lapskojs och renskav var vanliga inslag i vårt dagliga intag och man får en liten gulp-känsla bara av att tänka på vad som serverades, så ta ett djupt andetag och slå bort den känslan. Kom över det bara. Jag lovar att ni kommer älska det och era barn har definitivt ingen djupt liggande ångest över renskav, för det är inget som serveras i skolorna längre. I alla fall inte så här gott som ovan.
Varför drömmer jag om långväga resor, till exotiska platser och spännande hotell när man bara kan ta en taxi till Lärkstan och ta in på Ett Hem?
Det finns inte en detalj som är lämnad åt slumpen. Inredningen och atmosfären är dyr utan att vara brackig, hemtrevlig utan att vara Carl Larsson, designat utan att kännas överdrivet. Varje sak finns där för att fylla en funktion, oavsett om det är de mastiga coffetableböckerna, som lockar till att krypa upp i de inbjudande sofforna och dricka något gott från det makalösa vinskåpet medan man bläddrar i allt från det senaste inom fotografi eller inredning. Eller lånar en bok från de välfyllda bokhyllorna, garanterat inte från någon gammal låda på vinden med dammiga pocketböcker utan noga handplockat och utvalt av ägarinnan själv. Varje möbel, blomma, bok, ljusstake, lakanen i sängen, träslag, dofter eller för den del personalen på hotellet, är som smycken i sig och allt och alla finns där för skapa den förföriska och magiska stämning som råder över huset. Man innesluts i den lilla overkliga kokongen och man vill inte vara någon annanstans. Har man väl lagt sig i den mjuka sängen eller vilat en stund på den varma hamamstenen nere i den vilsamma spa-delen eller suttit en stund i det vackra och ombonade orangeriet med en kopp te, så vill man aldrig lämna den här vackra världen. Det här är den ultima upplevelsen och när man till slut måste slitas från de sällsamma dofterna, den utsökta maten, den bedårande personalen, de vackra tingen och stänga den tunga ekdörren bakom sig är världen utanför bara kall och ful. Alla borde unna sig att ta in på Ett Hem men om man inte kan det, så rekommenderas att boka bord omgående för det finns knappt en bättre restaurang i Stockholm just nu.
Klicka på bilderna för att se dem i större format
På menyn denna dag var rimmad torsk till förrätt, renfile med pumpa, broccoli och karl-johanpotatispuré och sedan äppelpaj och hemgjord glass till efterrätt. Jag tänker inte ens försöka förstå hur kocken gjorde och härma det. Det får räcka med att jag fick äta det ihop med en flaska Gevrey-Chambertin. Say no more.
Recept ska gå från generation till generation, från vän till vän, recept ska ges, snos, tas, vandra, gå vidare, modifieras, göras om, göras exakt, göras igen. Det här receptet har jag fått av lillasyster, som snott det av eller inspirerats av något hon ätit på ett visst franskt café i Stockholm. Hon skrev på en papperslapp hur hon trodde det var, jag gör det numera som jag tror hon skrev ner det. Jag har skrivit lappar till väninnor, som gör den, men om de tappat sina lappar eller gör den som jag gör den är inte så viktigt. Hur det ska vara spelar mindre roll och min blir lite olika varje gång. Såhär tror jag att man gör den:
Underbar morgonmüsli:
5 dl solrosfrön (rosta på ugnsplåt 30 min i 125°)
Dra ner värmen till 90-100° och addera
3 dl pumpafrön
1,5 dl sesamfrön
2 dl linfrön
2 dl cocosflingor
1-2 dl haselnötter
1-2 dl hackade valnötter
Sprid ut allt och blanda runt det. Dutta på agavesirap och ca 2 dl färsk äppelmust eller juice.
Rosta i ugn i ca 2 h.
Ät med turkisk yoghurt och färska bär och hela din morgon kommer kännas som om du är den där snygga fotomodellen som skrattar och slänger med håret i en solskimrande reklamfilm med mysig musik där den asnygga killen ler uppskattande mot dig för att du är så nyttig och snygg och välmående och så jävla rätt.
Man landar på Arlanda och trär direkt på sig sin svenska skrud, med svårmod, jantelagssinne och oro-för-repo-ränta som förtecken. November visar inte den snyggaste sidan av Stockholm och för att inte direkt gå av Arlandabanan och styra stegen mot Riddarholmsfjärden och dränka sig i det svarta vattnet, så kan man omfamna det som är fint och bra med hösten. Man kanske tex. hittar några röda fina granatäpplen! Man kanske hittar några fina färska svampar, tex. ostronskivling och så snurrar man ihop kycklingfrikadeller med svamp och vild eller råris med zucchini, paprika, granatäpple och fetaost.
Kycklingfärs
ca 700g
2 äggulor, ströbröd, salt, peppar, 5,5 dl hackad färsk timjan
hackad svamp som man stekt i olivolja
blanda till biffar, stek sakta gyllenbruna
Ris
Gärna vildris eller rött råris
hacka zucchini, paprika i tärningar samt salladslök fint och stek i olivolja
1-2 paket fetaost, smula ned i röran
blanda allt när riset är klart
Servera med gröna blad och gärna en sås på turkisk yoghurt som bas, med gröna örter och/eller rivet äpple. Om man inte gillar ovanstående ingredienser, kan man ta vilka andra grönsaker och svamp som helst.
Man tager vad man haver!
Det lackar mot jul men stundar också dåliga tider. Sötebrödsdagarna är över men det vill man helst glömma. Då kan kan ägna sig åt eskapism och åka på weekendresa till London. Gå på Wolseley och äta Eggs Benedict och Veal Piccata, vara nära Bond street med dess julgirlanger i neon, upplysta skyltfönster, som skriker köp oss.
Hela husfasader på Regent street och Oxford inklädda i juleskrud och det blinkande ljuset för oss likt getingar mot läskeblask in i affär efter affär. Julskyltningen på Harrods bräcker NK´s med hästlängder. Där trängs vi med några stycken till som tycker att hedonism är något att ägna sig åt i novembermörkret och när vi äter middag på den lilla italienska krogen La Familgia i Chelsea, med ljuvliga små rätter, vilka några jag beskriver nedan, så känns hela verklighetsflykten berättigad.
Till brödet innan maten:
God urkärnade oliver, blanda med mascarpone och lite ströbröd och salt och peppar. Den ska vara luftig och krämig och avnjuts med nybakad focaccia.
Innan huvudrätten: Skär lagom små bitar av konserverad kronärtsskocka om du inte orkar fixa med färsk. Vänd i mjöl, uppvispad ägg och fint ströbröd (eller mjöl igen) och fritera lätt. Lite citron på. Gott!
Till maten: Broccolibuketter som du steker i olivolja, vitlök och färsk chili. Citron. Touché!
Avslutning: Torta della Nonna. Anna Bergenström har ett recept, följ det.
http://www.lafamiglia.co.uk/
http://www.thewolseley.com/
När de köttätande, proteintörstande, middagsmatkrävande manliga delarna av familjen flytt fältet för att jaga nya villebråd så står det fritt fram för teparty med nybakta scones till middag för de kvinnliga delar som stannat kvar i hemmets härd. Åhh lycka. Lemon curd, ingefärsmarmelad, Leilas scones och Spicy tea från teaffären på Hornsgatan. Så syndigt att äta detta till middag.
Jag gör som Leila- denna härliga kvinna med härliga former och smaskiga mat-program! Har ni sett när hon bakar i Frankrike? Herregud, man vill bara inneslutas i hennes macaronsmet, upplösas i ångorna av croissantdofter, bara vara där som i en romantisk, fluffig rosa dröm och äta småkakor och franska chokladtårtor...
Leilas scones; 7,5 dl ekologiskt mjöl, 1,5 tsk bakpulver, 0,5 dl råsocker-blanda. 125 g kallt smör-blanda i.1 ägg, 2 dl mjölk- blanda först ihop dem, sedan blanda alltihop. Pensla på lite ägg så de blir snygga.
250° i 10 min.
Det var en gång en liten flicka som strök kockskjortor på restaurang Tranan. Hon fick 23 kr/h och det var helvetiskt varmt att stå i det litet kyffet bakom köket varje eftermiddag efter skolan och stryka. Hon var absolut längst ner i hierarkin och inte många tog notis om henne och ännu mindre uppskattades hennes arbete. Det var dock en snäll person som ibland hälsade på henne och tackade för de stärkta skjortorna innan hon slank iväg för att stämpla ut och gå hem för dagen. Han var kock, kom från Sydafrika och hade hamnat i Sverige av någon outgrundlig anledning. Kan det varit kärlek? Flickan gick vidare i livet, lika stärkt av den arbetsamma uppgiften som de av henne stärkta skjortorna. Sedermera stötte hon på den snälla kocken igen och hon betalade tillbaka genom att så ofta hon kunde, gå till hans lilla restaurang. Det hände sig till slut att hon tyckte att det var den bästa restaurangen med den godaste maten och det enda ställe hon kunde gå och sitta alldeles själv och titta på när kockarna jobbade och fråga hur de gjorde och fick alltid snälla svar och blev så omhändertagen. Hon har dock lovat att inte lämna ut några hemligheter, men hon kan alltid bjuda på en bild från lunchen häromdagen. Köfte. Och bjuda på sitt eget recept:
Lammfärs
1 riven gul lök, 2 hackade vitlöksklyftor
malen spiskummin, koriander, kanel, paprikapulver
2 äggulor, lite dijonsenap
salt, peppar
forma till avlånga dolmar
hackad färsk mynta eller fetaost att stuffa in i köften om man vill
servera med en yoghurtsås med tex. riven avrunnen gurka och hackad persilja och bulgursallad
Så här kan det se ut på kockskjortsstrykerskans eget turkiska bord
Bulgursallad och Zucchinibiffar med mynta
En liten soppa för de stackars tonårsbarn som har spänt tandställningen blir bra mat för dem men kan även räcka till förrätt. Efter det crabcakes. Kom ihåg ett gammalt recept från svunna tider när jag tittade på Mat-Tina på tv. Eller, det var egentligen inte jag som tittade. Det var min man, som av någon outgrundlig anledning tyckte att hon var sexig och skickade recepten på mail efter varje program. Jag tror det jag ungefär såhär:
Krabbkött ( på burk brukar jag ta men är du ambitiös, plocka av krabbköttet från färska ) ca 200g
4 potatisar ( kokta och sedan pressade )
citronzest och citronsaft
hackad dill
finhackad rödlök
salt peppar, tjoffa ihop allt och forma till burgare, vänd dem i sesamfrön. Stek i olja och smör.
Crème fraiche 2 dl, gräddfil 1 dl, riven rättika (ca 1-2 dl), riven pepparrot (ca 1 msk), hackad gräslök.
Vichyssoise
1 schalottenlök, 4 st vårlök, 5 hackade mandelpotatisar, stek i smör
Häll på 5 dl kalvbuljong, 2 dl vitt vin, 6 dl grädde. Koka 15 min ca. Smascha med foodprocessorn. Ät! Om man vill elegantisera den lite kan man hälla på lite tryffelolja! Undrar vad Gwyneth äter ikväll?
Jag längtar till solen!! Jag har D-vitaminbrist. Såklart, jag är ju svensk och bor i Sverige. Jag är i riskzonen att drabbas av depression, benskörhet, övervikt men framför allt klaustrofobi! Jag vill till solen...Om man utan sol ska få i sig tillräckligt med D-vitamin kan man äta 350g fet fisk per dag, 13 l lättmjölk eller 35 ägg om dagen. Elle så kan du ta ett snabbt och enkelt telefonlån och åka till underbara svenskägda Kinondo-Kweto söder om Mombasa i Kenya. Fantastiskt ställe på alla plan. Aktiviteter för alla i hela familjen, god mat, gratis vin (nåja, ingår i helpensionen) garanterat lugnt, vackert, ljumma vindar och varmt turkost ocean-vatten. Alla talar svenska.
http://www.kinondo-kwetu.com/
Kände för en matig sallad. Jag lade en grund av vinägerstekt spetskål, för det har jag till allt nu. Passar till vad som helst faktiskt. Det blev också en sallad med ruccola, granatäpple och halloumi av bara farten. Kan man ha som tillbehör till annat eller bara äta som det är, med lite olivolja och flingsalt. Den andra salladen hade jag nedanstående ingredienser i, men man kan ju annars ta vad man har hemma och vill bli av med. Till detta gjorde jag nobisdressing: 1 halvkokt svalnat ägg, i msk schalottenlök, 1 vitlöksklyfta, 2 msk vitvinsvinäger som man smaschar i food processeorn för att sedan sakta strila ned 1,5 dl rapsolja. Funkar också till allt-nämligen.
Chili och vitlöksfrästa jätteräkor, machésallad. salciccia skuren i bitar, skivad avocado och mango, lite tomater och sockerärtor och så hade jag även lite varm spetskål i botten, för att den skulle vara lite varm och matig en mörk och dyster söndagkväll som denna. Livade upp undertecknad som lider av lika delar söndagsångest, som att jag denna helg tryckt i mig allt från chips med dip, sötsaker och smågodis, gubevars! Det enda som kunde dämpa detta tillstånd av totalt matmisslyckande denna helg, var en nyttig sallad.
Kaos är granne med Gud!!! Jag har väl aldrig missyckats så med en middag som när jag skulle ha några väl valda tjejer över på middag. Gravt försenad öppnade jag dörren för gästerna i bh. Jag sabbade salsiccian som skulle vara ihop med marulken, jag brände mandelpotatisen som skulle bli puré, jag brände de små panerade ostarna till förrätt, jag misslyckades kapitalt med efterrätten, jag glömde trattkantarellerna och jag saltade inte salladen. Smaklöst, tråkigt, misslyckat, värdelöst. Jag tröstade mig själv med några pannor vin, som gjorde att jag sedan inte sov på halva natten. Mina tappra väninnor och deras barn lovprisade maten-såklart, vad ska de göra? Man säger ju inte, fan vad äcklig och tråkig mat du bjuder på! Det jag kan presentera från denna katastrof är trots allt:
Chevremackor med apelsinhonung Friterad Pecorino
Pancettainlindad marulk med rosmarinkvistar. Ugn ca 200°, låt vara inne ca en kvart
Syrade tomater,ruccola och edamame Mandelpotatispuré med parmesan
Rödvinssmörsås: 2 st schalottenlökar, 2 st vitlöksklyftor,1 st hackad morot, 2 st rosmarinkvistar, 3 msk tomatpuré, 1 msk muscavadosocker, 1 l vatten, 1/2 dl kalvfond, 5 dl rödvin, 1 dl balsamvinäger, salt, peppar, 2 msk majzena, 150 g smör.
Fräs de första ingredienserna i olivolja, dra i de blöta ingredienserna och låt koka ca en timme, Den ska koka ner ordentligt. Montera då i majzena och sedan massa smör på slutet. Puss från katastrof-fia! Nu går jag och drar något gammalt över mig! Eller något nytt kanske, jag behöver tröstas- jaaaaaa, shopping!
Himmelska ondskefulla dryck!
Recept:
15 citroner
1 liter vit sprit
Hetta upp:
1/2 liter grädde
2 liter mjölk
600 g socker
3 msk vanlijsocker
Lägg sedan in hela skapelsen i frysen. Servera efter maten. Det blir nog förresten två flaskor eller fler, men det gör ju inget, för är det himmelskt så är det! Detta är ett hemligt recept från den magiska restaurangen Nibbio i Villa Rosa i syditalien. Dit måste ni bara åka. Om inte annat för dessa droppar!
Vad är det här med massa temadagar i kalendern? Vilka ondsinta krafter ligger bakom kanelbullens dag, våffeldagen, fettisdagen, Cheese doodle day eller kladdakans och gräddtårtans dag? Jag läser om den utbredda fetman i samhället men samtidigt kommer man på fler och fler sätt att uppmana folk till att trycka i sig sötsaker. Hur kan de göra så mot en socker-missbrukare som jag? Vad hände med gurk-stavens dag? Eller vad är det för fel på Stora frö-kex dagen eller Vita-fisk-dagen?
Man har även instiftat en negerbollens dag den 5/11. Hur tänkte de här? De är kanske ok att det står neger i Astrid Lindgrens Pippi-böcker tryckta 1947, men en dag för att uppmärksamma negerbollen 2012? Man kan också förundras över silikonbröstens dag 8/8, ska vi denna dag tänka på de stackars Slitz-modellerna vars bröst spruckit eller uppmanar de oss att gå och göra nya bröst den dagen? Eller flourtantens dag!!! Den är nästan rörande, finns hon? Var är hon? Allt är förlåtet, kom tillbaka. Hur många gånger under 70-talet räddade du oss inte från tråkiga mattelektioner och mässande lärare? Den bästa är dockinternationella orgasmdagen 1/9. Varför inte lägga den varje dag istället?
Jag bakar alltid bullar efter Anna Bergenströms recept! Den enda kokbok du behöver!
Är det tisdag så är det och då kan det hända att det ligger två majskycklingar i kylen som man under helgen inte gjorde av med, för man gick på krogen istället. Man kanske inte vill dricka vin på en tisdag och tänker att lite cider kunde smaka gott och så hade man oförhappandes några eminenta flaskor cider hemma. Någon färsk dragon hade i vanlig ordning inte snusk-Konsum men det går lika bra med torkad. Normalt gör jag denna med kycklinglårfilé, går lite snabbare och enklare, men nu blev det storkok.
Bryn kycklingen i olja och/eller smör, samt purjolök eller salladslök, pudra på dragon, ös sedan över lämplig mängd cider och stå och puttra. Med lårfile inte så länge, med hela kycklingbitar ca 45 min. Då drar man i grädde som man haft lite majzena eller arrowroot i. Låt puttra ihop en stund till så att det blir såsigt och gott. Om man vill ha kolhydrater i, kan man skära små potatisbitar och ösa i när det är ca 15-20 min kvar av puttringen, så kokar dem liksom in i den himmelska anrättningen. Jag valde att blanchera lite grönsaker och smörsteka några trattkantareller till, eftersom det är säsong. En brödbit att suga upp såsen med och du är hemma!!!!!! Och slipper gå på krogen för det är godare- hemma!!! Drick cider till. Alltså från systemet, inte från Konsum. Och särskilt inte snusk-Konsum!!! Gärna Ecusson, Bio Brut eller Cidre de Normandie.
En riktig gammeldags kardemummakaka kan man bli lite sugen på då och då. Ganska ofta om jag ska vara ärlig. Jag snodde något recept från internet och gjorde denna. Nu har jag lite minnesproblem, så jag minns inte vilket recept det var, men sedan internet kom och bloggvärlden föddes och med det varenda kotte, som inte verkar göra annat än att skapa mat och bakbloggar ( har de inga liv? ) så behöver ingen misströsta. Det finns över 40.000 träffar på kardemummakaka. Just pick one!
Jag gjorde ungefär såhär:
6 dl vetemjöl
2.5 tsk bakpulver
2 dl strösocker
2 msk kardemumma, nystött
100 g smör, rumstempererat
2.5 dl mjölk
1 ägg
Blanda de torra ingredienserna, blanda ner smöret. Sedan rör ner mjölk och ägg. 200° i ca 40 min.
Ta gärna lite för mycket smör, det tycker jag blir godare och ta ut kakan för tidigt, då blir den kladdigare.
Drick minst en kanna te till, och sätt på någon favorit tv-serie...Kanske Downtown abbey!
Mitt favoritställe på Salina, Isole Eoile, Italien, Världen
Det var en gång en turk som tog oss till Turkiet. Som ni ser på bilderna så är det inte konstigt att man längtar dit så där en gång i veckan. Det mest magiska är dock att lämna Turkiet. Och åka till Grekland. Simsalabim så är man i ett annat land som ligger på simavstånd från Bodrum. Om man simmar väldigt bra förstås. Jag tar nog helst en gulet dit och övar mig på att göra back-flip från högsta punkten på båten eller övar mig i att inte börja dricka vin före elva varje dag. Jag vet inte vilket som är svårast! Livet är dock inte svårt när man kommer fram till Symi. Där kan man svaja av båten och ta in på hotell om man känner att det gungat lite för mycket sista veckan!
http://www.symi-hotel-aliki.gr
http://www.theoldmarkets.com/index.html
Maten är dock sju resor bättre i Turkiet och bland det godaste man kan äta är Manti. Mer om det senare...
Köpte för mycket kalv i helgen, när jag trodde vänner skulle stanna på middag, men de krökade upp allt vin istället och det blev ingen mat gjord. Då fick det provas att göra kalvschnitzlar på lite olika vis idag och testa på barnen vilken som var godast. Det blev Braciole, rullar stuffade med vitlök, persilja, chorizo och pinjenötter. Det blev just också en schnitzel med bresaola och god ost. Och det blev en Scaloppine al limone. Den sistnämnda vann i smak. Till detta fick vi ruccola och smörstekta gnocchi.
Braciole förberedelser
Rullar som ska stekas i vitt vin, kalvfond och hemgjord tomatsås
Schnitzlar som dubbelpanerats i ströbröd och stekts gyllenbruna
Scaloppine som vänts i mjöl och som sen steks i vitt vin och citron. Sedan schnitzeln.
Den färdiga braciolen som kokat sakta i gryta under lock i ca 1-1.5 h i sin sky, tomatsås och kalvfond. Braciole är rullar som man kan lägga i lite vad man vill och rulla ihop och sätta fast en tandpetare i. Det kallas involtini också och det blir förbannat gott hur man än gör och vad man än lägger i. Enjoy!
Mina bästa restaurangtips i den coolaste staden i världen. Vissa har dem har jag fått av min vännina och guide i New York, inga namn nämnda, men hon vet vem jag menar.
Harlem:
Red rooster- brunch
http://redroosterharlem.com
Uptown:
Bilboquet- middag
Le Charlot- lunch
Sant Ambroeus- frukost
http://www.santambroeus.com/new/frameset.php
Monkey bar- middag
http://www.monkeybarnewyork.com
Per se- middag
http://www.perseny.com
Serafina
http://www.serafinarestaurant.com
Midtown:
ABC kitchen- lunch
Blue Hill farm- middag
Otto- lunch/middag
Meatpacking:
Pastis- brunch/lunch
http://www.pastisny.com
Spice market- middag
http://www.spicemarketnewyork.com
West/Greenwich village:
Minetta tavern-middag
http://www.minettatavernny.com
The Lion-middag
http://www.thelionnyc.com
The Spotted pig- lunch
http://www.thespottedpig.com
Acme- brunch/dinner (av mig ansedd som det intressantaste på mathimlen)
The Darby- middag
Buvette- lunch/middag
Waverley Inn- middag
http://www.waverlynyc.com
Downtown:
Baltazar- brunch/lunch
http://balthazarny.com
Kelley and Ping- bakislunch
http://www.kelleyandping.com
Cipriani downtown- middag
http://www.cipriani.com/locations/new-york/restaurants/downtown.php
Om jag fick välja var jag skulle bo i Hamptons, så skulle det vara i Bridgehampton. Det är så pittoreskt och gulligt, ja, nästan tillrättalagt overkligt och som vanlig svenne så kan du naturligtvis åka dit och besöka alla små gulliga restauranger, antikaffärer, diners och bara låtsas att du är en av dem. Det kanske ingen kommer gå på, men med de rätta träskorna, så att du ser lite sådär bohemisk ut och som om du bara skulle ta en sväng in till den lilla grocery storen för att plocka upp en lemon curd och lite cookies till eftermiddagsteet, med håret i en slarvig knut och en lös vit skjorta (inte från H&M dock utan mer The Row) och vinkar hej till Jessica Lange eller Sarah Jessica Parker fastän du inte känner dem, så kanske någon tror att du är en local. När du tröttat på att leka den leken, kan du åka till American Hotel i Sag Harbour och ta en långlunch och fortsätta titta på folk och prata om att du fått bord på Nick&Tonis, men att du nog ska boka av för att istället gå på Pierre's. Dagen efter är du så bakis, så att du måste gå till Candy Kitchen diner ( ja ja, mitt drömställe och inspiration till bloggnamnet) och trycka i dig ägg och bacon och English muffins, med smöret drypande nerför fingrarna. Sedan måste du bara till havet och på vägen till Montauk så stannar du såklart på fisk panget Cyril's fish house längs med highwayen.
Jag är dålig på fisk. Mina stackars barn får odlad lax ibland, som jag steker eller lägger in i ugnen. Påvert. Tråkigt. Man tappar livslusten bara av att tänka på det. När man så enkelt kan ta en bit marulk, vända den i lite ägg och ströbröd och grilla den. Spruta på lite citron och ät en enkel grön sallad till. Man kan äta detta utan att behöva laga det själv, så piffigt, på Nibbio i Villa Rosa i syditalien. En litet undangömt hörn av Italien men ack så fint och så mycket god mat man har tryckt i sig på de små enkla restaurangerna där. Servera gärna något vin på de lokala druvorna Passerina eller Pecorino. Om du får tag på det!
Jag vet inte hur många Spagetti Vongole jag ätit i mitt liv. Men det har blivit några stycken. Jag använder inget recept och jag brukar köpa musslorna på burk, både med skal och utan.
Fräs lök, vitlök, persilja och gärna lite färsk chili i olja och lägg sdan i några körsbärstomater. Häll på vongolen och sedan vitt vin. Låt detta sjuda tills mussorna öppnat sig. Salt och peppar. Servera. Med pasta som du just hällt av vattnet från.
Jag drömmer om solen. Jag drömmer om varm sand. Jag drömmer om massage. Jag drömmer om att vara med familjen. Jag drömmer om Tulum. Mexiko. Mayaindianer. Stearinljus när elen stannar på kvällen. Tystnaden. Lugnet. Det vackra och sakrala. Det som man hittar på Coqui Coqui. En liten pärla på den långa stranden i Tulum,
av många ansedd som världens finaste strand. På kvällen går man bort till Posada Margherita, man tittar på snygga newyorkare som jobbar i modebranschen, som kommit ner över helgen och äter och dricker och ser ut över havet. Nicolas Malville, topmodellen, har skapat , inte bara detta utan två fantastiska ställen till och nästa gång jag åker hit, vill jag bo på hans djungelställe i Coba. Ska bara vänta på att det blir högkonjunktur igen, suck!
http://www.coquicoquispa.com/
http://www.posadamargherita.com/
På barnkalas kan det också vara bra att ge sina gäster lite tilltugg. I synnerhet när barnet fyller 17 och gästerna inte längre ligger och krälar runt på golvet och kladdar tårta i sofforna och som dessutom tar med sig sina väldigt fullvuxna föräldrar på kalaset. Då kan man nämligen räkna med att gästerna aldrig går hem och de kan behöva lite snacks efter all tårta och vin. Denna gång valde jag att inspireras av Gwyneth (blä) och gjorde zucchini fritters och en annan liten friterad anrättning som blev så god att jag tyvärr inte hann få smaka av dem själv. Gästerna slukade dem så jag vet inte hur de smakade, endast hur jag gjorde dem:
Kycklinglårfilé (hacka dem i mindre bitar)
Ägg (vänd runt små fina kycklingbollar i några uppvispade ägg)
Brödkrutonger (som du köper färdiga och smachar i foodprocessorn eller gör egna om du är en duktig människa)
Vänd runt bollarna i krutongsmachet och fritera dem i olivolja.
Mozzarella (skär små bitar)
Basilika (repa av små fina blad)
Körsbärstomater (som du kört i ugnen och rostat lite)
Ta en tandpetare och sätt en bit av varje på kycklingbollarna
Stoppa i dig två bollar själv innan du serverar, så att du är säker på att du åtminstone fått smaka!!
Vänd den av dig i fina bitar skurna zucchinin i mjöl, fritera i samma olja, Spruta på saften från en ekologisk citron. Och allt kommer kännas- logiskt!
Igår var det barnkalas och då var det även begåvade väninnor som tog med presenter till värdinnan! Fastän jag inte fyller år förrän i juli! Vad omtänksamt! TACK, för att jag fick upptäcka Todd Selby. Vilket geni. Jag har levt ett helt liv utan att veta att han fanns. Hans bilder, hans illustrationer, hans böcker och hans blogg. Han plåtar kreativa vänner i sina hem och nu har han gjort en bok där han åker runt till de mest magiska platser och plåtar mat och inspirerande matmänniskor och fantastiska restauranger. Han är även hos några svenskar hann jag se vid en snabb genombläddring, men nu ska jag sluta babbla och börja läsa den. Kanske får en ny guru och kan sluta gå in på Goop..
Det här åt jag första gången på Bagutta i Milano. Har ni varit där? Vaaaa, åk för tusan. Det är en av de charmigaste, mest autentiska, bohemchica (mitt favoritord) och mest underbara restaurang med förföriska antipastistationer, riktiga kypare (gamla gubbar i svarta förkläden) gudomlig pasta och de bästa kötträtterna. På sommaren öppnar de upp sin trädgård och så äter man en skål smultron till efterrätt och naturligtvis en eller flera Limoncello. Då känns all shopping på Via MonteNap helt relevant och man låter genast sitt kreditkort tala. Melanzane betyder aubergine och detta är som en lasagne på aubergine kan man säga.
Salta auberginen efter att ha skivat den för att dra ur det bittra. Låt stå en timme. Efter att jag torkat dem, steker jag dem sakta i olivolja. Sedan tar man sin oemotståndliga tomatsås man gjort lite tidigare och börjar lägga lager på lager, av aubergine, riven parmesan (mycket), mozzarella och tomatsås. Jag brukar göra tre lager i en stor form. In i ugnen ca 20 minuter, Ät- och var glad! Funkar som egen rätt eller som tillbehör. Nyttigt och gott!
Vilken ynnest! Att få äta middag ihop med sin sjuttonåriga son och hans välartade vänner. Vad gjorde jag när jag var sjutton? Inte satt jag hemma en fredagkväll och åt panerade kalkonschnitzlar med ruccolasallad med ugnsrostade tomater och riven parmesan med min mamma i alla fall. Men det kan ha varit för att inte någonsin fick panerade kalkonschnitzlar. Det är synd, för det är väldigt gott och det är väldigt magert. Bra om man måste tänka på vikten, eftersom jag, då jag var sjutton, tyvärr inte åt kalkon utan mer en påse grillchips med lökdipp och 10 havrebollar per dag. Men de kostade ju bara en krona styck på 80talet-så det var liksom värt!
Köp kalkon, skär i mindre bitar och banka ut dem med en köttbankare. Ett absolut måste i köket. Vänd dem i mjöl, vänd dem sedan i uppvispat ägg och sedan tar du burken med hemgjort ströbröd (får inte ni också alltid sådant av er bästa väninna?) och sedan drar man i både smör och olivolja i pannan och steker sakta. Stek gärna klart dem i ugnen på ca 200°. Det gör alltid jag-och det brukar gå så bra så! Drick med ett glas vit bourgogne, alltså gjort på druvan chardonnay, alltså från Bourgogne i Frankrike. Drick upp allt själv och bjud inte de sjuttonåriga killarna. För det är emot lagen och vinet är ju så gott så du vill helst inte dela med dig. Och för den som är smal och fin och äter kolhydrater, lite salvia-pasta, funkar alltid till allt!
Igår var det fest och då kan man lätt behöva lite salt och mineral i sin kropp om man vill komma i balans igen. Man kan då välja att gå till McDonalds och trycka i sig något-billigt och bra och går snabbt- eller så kan man skjuta in ketchup intravenöst- kan bli svårt om man inte är utbildad sjuksköterska- eller så kan man ställa sig och göra en caponata. Jag valde det sistnämnda.
Ta bara några vackra auberginer, lök, vitlök, fina små delade körsbärtomater, kapris och urkärnade oliver och stek allt detta i din finaste olivolja i den ordning jag nämner ingredienserna. Servera det på olivstekta levainbröd eller koka pasta och du har en middag som du till och med kan få en italienare att vilja sleva i sig. I alla fall en italienare från Sicilien. En och annan svensk gillar nog detta också och för att inte tala om hur nyttigt det är. Man ska tydligen leva längre om man äter medelhavsmat, så om jag inte blir överkörd eller något annat onödigt händer, så har jag en bra chans.
Av bara farten så gjorde jag en tomatsås på körsbärstomater också. Mitt nya trick är att slänga i lite muscavadosocker istället för vanligt! Blir faktiskt ganska bra…
Det enda ställe man behöver besöka i universum är Chez Betty, om man inte redan varit där. Linus och grabbarna lagar den mest gudomliga mat, på de finaste råvarorna, på allra enklaste vis. Alltså man tror att det är enkelt, men det är det nog inte. Som på bilden, torkad fisk från sydfrankrike, lite bönor som nog legat och sjudit ett bra tag ihop med små fina tomater, några skivor chorizo, sedan skjuts in i ugnen med riven ost, ja, kanske gruyere och gratinera för att sedan slänga på en klick aioli och lite repad persilja. Jag gråter bara jag tänker på det. Så genialt, så fantastiskt. Lite gott rötjut till och sedan kan man dö lycklig! Nu har jag säkrat min framtid genom att se till att jag har bord en gång i månaden på onsdagar. Det gör att jag kan ha hopp om livet och något att se fram emot i den av årstider mest deprimerande tiden, hösten. Tär knappt ens på plånboken, för även om Linus sa att varje rätt kostade 10.000, så skulle det fortfarande vara värt det!
Hur jävla irriterande är den här människan? Okey, jag bryr mig INTE om att hon har en fantastisk skådespelarkarriär, varit ihop med Brad Pitt och nu med Chris Martin, har ett oerhört vackert townhouse i London, två söta barn, egen tränare, egen kock, oändlig garderob med designerkläder och skitsnygga ben. Nej det struntar jag i totalt och det gör mig inte alls avundsjuk, men att människan har en blogg som heter Goop, där man kan följa den här asjobbiga, enerverande, sjukt lyckade människans liv! Det enda hon gör är att resa runt och bo på alla de hotell som jag bara drömmer om att bo på, äter på de bästa krogarna i världen, hon skriver om mat, lagar mat. Som om inte det vore nog har hon en egen mat-show på TV och har gjort kokbok! Kunde hon inte bara fortsätta sin mediokra skådisbana och slippa dyka upp på min datorskärm jämt och ständigt, som jag inte kan låta bli och gå in på och förföras av recepten, av bilderna, av hennes irriterande lyckade liv. Skamkänslan är samma som att titta på porrfilm. Men jag kan inte låta bli. Jag ger upp, ikväll får det bli hennes zuccini-fritters…Jag kan ju alltid låtsas för några vänner att jag hittat på dem…
Kan man ju göra på olika sätt. En variant är att strunta i plattorna och göra små delikata crepes istället. Tomatsåsen ska ju såklart vara hemgjord, likaså bechamelen, köttfärsen av bästa slag eller så tar man resterna av sin gamla osso buco man gjorde häromdagen och slit loss köttbitarna, hacka dem och använd i lasagnen. Sedan varvar man dessa ingredienser med mozzarella och parmesan, slänger på ett lager crepes till och så vidare. När de här bilderna togs, så stod jag mest och stirrade och såg ut som en fågelholk. Jag åt ganska mycket av den också. Och, jag kan garantera att det var så gott som man bara kan drömma om!
Om jag fick välja fritt var jag skulle bo i världen och jag låtsas att Italien inte finns, så skulle det vara Napa valley i Californien. Tänk att få hänga runt med Helen Turley och dricka Marcassin dagarna i ända och vara med i vingården och under skörden och sedan se mästarinnan skapa sina viner! Eller, dricka Pinot från Williams Selyem på verandan, i eftermiddagssolen! Eller knacka på dörren på Harlan estate och få hänga runt med vinmakaren och kanske få sig ett eller flera glas tjut av senast släppta årgången! Ack, in my dreams…
Italien. Vad är det som gör det så himmelskt förföriskt? Jag längtar till Italien hela tiden. Till maten och vinet. Jag fattar bara inte hur de kan vara så smala, när de inte gör annat än äter. I Macerata hos min kompis “la italiana” lärde jag mig att göra detta. Det är inte klokt vad lång tid det tar att göra och det är så tålamodsprövande, så jag kanske aldrig kommer att prova på det själv, men om du är en person med stort lugn, gillar att meditera och orkar gå upp varannan timme en hel natt, då är detta något för dig.
Apelsinerna ska sköljas och sedan skär man upp dem. Alltså skalen är dem man är ute efter. Sedan ska skalen ligga i vatten och det är det vattnet man ska byta varannan timme i 24h. Skitjobbigt! Som om inte det vore nog, ska man efter en sömnlös natt göra en sockerlag och sedan ska skalen ligga och puttra i det i 3h. Tro inte att du kan gå och lägga dig och läsa en god bok då, utan du måste stå och vända på varje skal hela tiden, så de blir perfekta. När de puttrat klart efter ca 3 h, så ska man på sekunden bedöma när de är klara, så att kristalliseringen är perfekt. Låt svalna och sedan kan du servera det till dina gäster, som inte kommer ha en aning om hur mycket tid du lagt ner på dessa apelsinskal och kommer sluka dem efter middagen på 10 minuter.
Jag älskar vin! De här har jag på riktigt druckit. Inte helt själv kanske, utan snarare delat med vänner. Upplevelsen var enastående. Speciellt som att jag båda gånger slapp betala flaskan själv.
Plommon är särskilt gott att göra paj på. Och rabarber. Det blir gott om man slänger på något sött och lent, som någon smet på grädde, mandelmassa, sirap eller socker som man kokat ihop och kanske lagt i en näve av sina favoritnötter och hällt det över frukten innan man gräddar. Pajskal är en konst i sig. Jag använder aldrig recept utan går på känn med mjölet, sockret och smöret. Allas pajer blir olika. Mina blir ok, min väninnas blir så goda så jag går upp i vikt bara av att titta på dem. Min systers blir smöriga och knäckiga och gudomliga och min mammas som här på bilderna, blir eleganta, förföriskt goda och väldigt hemmagjorda, på ett hemtrevligt vis.
Sallad och fruktsallad. Jäkligt jobbigt att hacka och skära. Speciellt om man gillar att göra det svårt för sig. Som att blancherakörsbärstomaterna och sedan lägga dem i marinad över natten eller lägga in dem i ugnen i 3-4 timmar eller rosta blomkål eller vitlöksslunga broccolin när man bara kan anställa någon för att stå och göra hela köksjobbet åt sig, eller bara gå på krogen varje dag så man slipper skölja, hacka, tillaga och efter det dessutom behöva truga ungar som inte ens gillar grönsaker. Ibland kan jag då, när jag inbillar mig att jag är en riktigt bra mamma och ungarna ser ut att dö i skörbjugg, göra en riktigt stor fruktsallad. Dessutom kan man, när den börjar slokna efter en dag, göra fruktdrink eller smoothie på den. Jag gillar att slänga på massa nötter på salladen och vill man vara riktigt lyxig, göra en dressing på kanske lite vaniljsocker och/eller honung blandat med saft från apelsin och lime. Mums.
Salvia-kan man ju faktiskt inte leva utan. I alla fall inte jag. Man måste steka den i smör och inte i olja för att få fram smaken, har jag fått lära mig av LyxLisa och det var ju inte ett dåligt råd, för en som skulle vilja äta salvia varje dag. Man kan ställa sig i sitt pyttelilla kök och göra hemgjorda ravioli, men om man inte orkar det, för då blir man alldeles utbränd, så kan man köpa färdiga. Sedan kan man fräsa salvian i smöret och slänga blandningen över pastan och riva massa parmesan på.
Skulle tro att denna rätt tar ungefär 5 minuter att laga. Slå den ni- yrkesarbetande, utbrända, sexstrejkande småbarnsmammor, som klagar på att det tar för lång tid att laga god mat och hämtar take-out mat fem av sju dagar i veckan. Bättre än så här blir det inte och ni kommer ha massor av tid över att hämta barn på fotbollsträningen!
Kyckling gillar alla på hela jorden. Här en variant med lite asiatiska smaker. Hacka scharlottenlök och vitlök och fräs i olja, släng ner citrongräs och ta en färsk mango vars kött du kokar med löken och vitt vin. Gärna Riesling eftersom det har lite citrus och tropisk frukt i sin karaktär. Koka ihop, ta ur citrongräset, ta en mixerstav om du har och mixa såsen, tillsätt grädde och koka en stund till. Man kan tillsätta lite arrowroot eller majsmjöl blandat med lite vatten om man vill att såsen ska vara tjockare. Stek kycklingbröst eller lårfiléer. Koka lite gröna grönsaker, som broccoli, edamamebönor eller gröna bönor. Arrangera dem över kycklig och sås. Skär några bitar av en mango och gör det lite snyggt på tallriken. Ät inga kolhydrater till- i alla inte om du vill gå ner i vikt. Om du är naturligt smal eller inte jobbar i modebranschen och alltid bantar eller kanske bara en sådan som bara gillar kolhydrater, så kan det passa med ris till. Kanske jasminris, med en klick smör och finhackad gräslök. Det skulle jag i alla fall gilla.
Det här är min favorit-vin-producent på jorden. Har du en spänn över och gillar vin, så ta snabbt ett flyg till Italien, till Piemonte, till Alba, ta in på ett litet gulligt hotell, tjata in dig på ett besök på vingården. Gå på de underbara små restaurangerna, drick bara en massa Nebbiolo från Barolo och Barbaresco. Helst från Gaja. Beställ hem vin till Sverige, betala svindyr tull, lägg in det i din stora lyxiga vinkällare och ta sedan fram en flaska minst varje tisdag eller onsdag (typiskt tråkiga veckodagar) och njut! Det är vad jag kommer göra, den dagen jag tar mig för att göra ovanstående.
Jag älskar kalvkött. Och jag älskar att handla det på Köttbaren på Tegnérgatan. Här är en variant på Tagliata di manzo eller Robespierre, som jag lärt mig att det heter också. Det görs nog mest på biff men jag gillar kalv mer. Helstek kalven i ugn till ca 49° i innertemperatur efter att du stekt på den på båda sidor (ha ganska hög värme på i ugnen). Man kan ockaå steka köttet i panna, men det brukar inte jag göra. Låt köttet vila och skiva sedan upp det. Släng på massa god ruccola och kanske små syrade körsbärstomater, balsamvinäger efter smak, hyvla på parmesan och tryck i dig till sista tuggan. Dö lycklig!
Kalvschnitzlar med smält mozzarella och hemgjord tomatsås. Snabb och enkel vardagsmat-faktiskt. Som tur är blev jag medbjuden av en italiensk väninna till just Italien där vi fick ynnesten att hänga runt med härliga tanter som verkligen visste var skåpet skulle stå, i köket. Nu kommer jag tyvärr inte ihåg exakt hur tomatsåsen gjordes, men tricket är nog att köpa några fantastiska tomater, vilket kan bli nog så svårt när man bor i Stockholm, men försök. Blanchera dem, snabbt i kokande vatten, ta bort skalen. Skär dem, och släng ner dem i kastrullen, där finhackade lökar och vitlök legat och puttrat en stund i olivolja. Dra i en nypa socker, låt koka ganska länge. Jag brukar dra i lite balsamico på slutet också. Köp några svenska schnitzlar, vänd dem i mjöl, salt, peppar, stek dem. Lägg dem ovanpå tomatsåsen, lägg några skivor mozzarella och kanske lite basilika på, servera. Gärna med risoni eller gnocchi. Vill man lyxa till det lite, så dubbelpanerar jag schnitzlarna och sista steget är ströbröd blandat med mycket parmesan. Det blir ganska gott också- men betydligt kladdigare i köket.
Typiskt god vardagsmat- pastagratäng på gårdagens pasta eller nykokt. Min favorit är den bakade tagliolinin med skinka på Cipriani i NYC. Inte vet jag hur de gör den, men det är nog inte svårare att ta pastan, lägga i en smörjd form, hacka i lite av den bästa skinka du kan komma över, lite grädde och sedan ösa över en god gruyere. Sedan skulle jag tjoffa in den ugnen på grill (ca 225-250°) i en kvart och servera en lyxig sallad till. Kan impa på vem som helst. Främst kanske på barnen i familjen, men säkert också på en och annan fru eller man.
Klassisk fransk efterrätt-galette. Funkar året runt.
Recept: 12 g jäst, 1 msk ljummet vatten, 150 g rumsvarmt smör, 1 ägg, 0,5 tsk salt, 4 msk socker, rivet citronskal från minst en ekologisk citron, 4,5 dl ekologiskt vetemjöl
Det finns massa recept på galette och man ska säkert följa massa regler, men jag har alltid bara tagit ingredienserna i ordning och sedan knådat ihop degen för hand. Degen ska jäsa i ca 40 min under handduk och sedan trycker jag ut den till en rundel, viker upp kanterna, hyvlar lite mer smör över och sockrar ytan. Sedan skjuts in i ugnen i typ 8-10 minuter. Man kan ju ha satt på ugnen på 250° innan också. Oma kommer ihåg. Det blir enklare så. Servera med grädde och färska bär. Eller kanske björnbärssylt och röra på creme fraiche, citron och vaniljsocker. Man gör som man vill!
Mosebacke café eller Collina café som vi döpte det till när vi startade 2006. Nu är det sålt men det lever vidare och jag blir lika glad varje gång jag passerar Stockholms vackraste torg och ser mitt café. År av övertalning och byråkrati blandat med svett och tårar utmynnade i detta. Och nu får det stå kvar året runt även om det är stängt under vintern.
